En stor men väldigt liten kille...

Idag har Storebror åkt på sitt allra första läger. Det är övernattning som gäller för dem som vill och storebror har våndats och funderat över detta i veckor. Mamma och pappa har tålmodigt gång på gång sagt att "om du vill sover du över om du inte vill hämtar vi dig och du behöver inte bestämma dig alls".

Så åkte han nu ikväll. Så förväntansfull men ack så ängslig. Med mammas mobiltelefon i väskan och hemnumret skrivet med bläck på armen. Han har ringt ikväll, flera gånger. Bara för att säga hej eller prata lite. Innan läggdags ringde han och hade nog bestämt sig för att åka hem. Men då mamma och pappa sa att han fick prova att sova på lägret om han ville och om han vaknade på natten så kunde han ringa då, så skulle pappa hämta honom, ja då ville han tänka lite till. 10 minuter senare ringde han och ville sova över. Hoppas han klarar det. Han vill ju så gärna vara med!

En stor liten kille:) Mamma vet fortfarande inte vad hon ska tro. Kanske ringer han i natt, kanske inte. På det hela taget är det mycket mer än vad mamma och pappa hoppades på. Att han öht ville åka på läger (sova över eller inte) är ett stort framsteg.

Men det känns konstigt i hjärtat på mamman. Så stor? Redan?

Lillbuset är iaf fortfarande liten. Liten och så ljuvligt söt där han gossat ned sig i pappas täcke och sover så lugnt. Långt ifrån lika söt var han idag under rusningstiden på ICA då han kompromisslöst bestämt sig för att lasta vagnen full med chokladkakor och på stubben äta minst en. Då det inte blev som han ville kastade han sig raklång på golvet och vrålade tills ansiktet var illblått. När mamma (tillslut var hon tvungen att lokalisera den förrymde storebrodern) kopplade ett stadigt grepp om livet på kravallungen så försvarade denne sig med en välriktad och cykelhjälmsklädd skalle mot mammans oskyddade haka.

Men hem kom de och i det strålande (vår)vädret lektes det en rejäl stund i sandlådan. Då var Bröderna Bus de sötaste i världen och alla missöden på ICA som bortblåsta;)